Min fangirlsaga: del 1 - Jimmy Jansson
Hej bloggen.
Jag hade tänkt starta en serie av inlägg här på bloggen som handlar om mitt liv som fangirl, från det tidigaste stadiet i livet fram tills nu.
Jag tänkte börja från början, och därför får detta inlägg handla om Jimmy Jansson - värmlandskillen som sexton år gammal deltog i melodifestivalen med sitt band The Poets och fångade mitt åttaåriga hjärta redan där. Minns att jag gick i månader efteråt och sjöng på sången What difference does it make (ja, jag sjöng raderna "Goodbye goodbye goodbyeajajajaj om och om igen då det väl i princip var den enda engelskan jag kunde), innan jag till slut lyckades få tag på den när jag fick albumet för melodifestivalen 2002 och körde låten på repeat i min gamla stereo.
Jimmy sjöng som sjuttonåring det svenska ledmotivet till Disney-filmen Skattkammarplaneten.
När jag var åtta år dock, fanns det inget Tumblr eller Facebook som gjorde det sjukt enkelt att följa artisters dagliga arbete och nog för att jag fortsatte att lyssna på låten, men sedan visste jag inte vart Jimmy Jansson tog vägen, tills dess att jag upptäckte honom något år senare i Fame Factory. Först visste jag inte att det var samma person det handlade om, förrän de sagt i programmet att han varit med i Melodifestivalen och någon i min släkt (kan ha varit mina föräldrar, men minns inte riktigt) förklarade att det var han som sjöng i den där gruppen med "de sextonåriga killarna" som jag hade tyckt så mycket om.
Egentligen så upptäckte jag Jimmy Jansson under ett live-framträdande i början av Fame Factory som hölls i ett köpcentrum nära där jag bor. Jag minns att han sjöng låtarna God morgon världen och Miss Julie och jag var fast direkt, och köpte singeln som jag samtidigt fick signerad. Även den gick på repeat. Därefter följde jag honom slaviskt i Fame Factory på tv och mins hur ledsen jag blev när han inte vann finalen. Han sjöng låten Min sång, som är en väldigt vacker låt, med en väldigt fin text. Den har sedan dess alltid varit en av mina favoriter.
Kan inte förstå att det här var tio år sedan!
Efter Fame Factory handlade mitt besatta fangirlbeteende mycket om att klottra hans namn på skolböcker, prata om honom bokstavligen dygnet runt, spela hans album Flickan från det blå om och om igen, och då menar jag varje dag från dess att jag var tio till ungefär femton års ålder. Tack och lov fylldes min albumsamling med Jimmy ut under den tiden, annars hade jag nog fått köpa nya exemplar av första albumet regelbundet på grund av slitage, haha. Minns att jag nästan spelade sönder låten Som sommaren, även om jag faktiskt måste säga att jag tycker det inte finns en dålig låt på Jimmys debutalbum.
2004 släpptes en singel för Flickan från det blå som innehöll låtarna Silli-salaru och Sol och sommar och dessa tre låtar hamnade sedan på soundtracket för filmen Håkanbråkan & Josef, och åtminstone två av dem (minns inte om alla tre är med, var så sjukt många år sedan jag såg filmen) kunde höras i filmen.
År 2005 deltog Jimmy i Melodifestivalen en gång till, första gången som soloartist. Det slog mig alldeles nyss när jag tittade runt på youtube efter gamla videos att då var Jimmy lika gammal som jag är nu. Det får mig verkligen att inse hur länge sedan det var eftersom att Jimmy är åtta år äldre än mig (det hade jag stenkoll på då jag var som mest förälskad i honom). Efter det här kom albumet Som en blixt, vilket inte riktigt nådde upp till samma höjd som första albumet gjorde enligt mig, men det var verkligen inget fel på det, alls. Jag var lika galen i honom fortfarande.
Det här var nästan för mycket för mitt unga hjärta (haha, see what I did there?) att hantera.
Efter det här fick jag dessutom möjlighet att fangirla ännu mera då Jimmy kunde ses i princip varenda tidning innan, under och efter melodifestivalen. Jag klippte ut allting jag kunde hitta och satte ihop kollage efter kollage, bad alla mina vänner om posters som de hittade och tapetserade mitt rum med dem. När jag städade i källarn för någon vecka sedan hittade jag dessa gamla kollage och urklippta tidningsartiklar och fylldes av nostalgi. Det var en trevlig känsla, men samtidigt skrämde det mig lite när jag tänkte tillbaka på hur besatt jag faktiskt var. Det fanns nog ingenting att veta om Jimmy den tiden som jag inte visste.
Jag tror att det var någon gång under den här perioden jag också lyckades få tag på det gamla albumet We are the Poets, som jag inte lyckats hitta innan. Jimmys engelska låtar (Miss Julie och Someday Somehow) hade alltid funnits bland mina favoriter, och jag hade så gärna önskat att få höra fler, vilket gjorde mig ännu gladarae över att hitta det här gamla albumet. Jag lyssnar faktiskt fortfarande på det. Inspelningen är väl sådär och Jimmys röst kanske inte var så utvecklad än, men jag tycker att låtarna är riktigt bra. Jag är övertygad om att de skulle funka än idag och att en nyinspelning av det albumet skulle kunna bli en succé. Fast det skulle väl knappast hända, haha.
När det tredje soloalbumet Sån e' jag släpptes hade min besatthet lugnat ner sig något, men det gjorde mig inte mindre uppspelt. Samma år hade Jimmy varit med i Melodifestivalen för tredje gången med låten Amanda - första singeln för det nya albumet. Det gamla Jansson-soundet kunde fortfarande höras, utan tvekan, men samtidigt minns jag att jag tyckte att detta album verkligen var ett resultat av en utveckling hos Jimmy Jansson. Texterna kändes mognare (till skillnad från de tidigare gungorna och luftballongerna), soundet hade förändrats något - en positiv förändring - och rösten hade bara blivit ännu bättre än tidigare.
Efter det här albumsläppet så lugnade det ner sig med Jimmy Jansson och han försvann från massmedia efter ett tag. Sedan dess har jag dock följt honom genom sociala medier och vet att han fortfarande jobbar med musiken. 2010 släppte han en singel som heter Ditt hjärta.
Nya verk har kommit upp på SoundCloud och Myspace (där finns det bland annat en engelsk version av min absoluta favoritlåt Flickan från det blå - när den släpptes blev jag överlycklig då det var precis vad jag har önskat mig i flera års tid). Jimmy skriver även en del musik till andra artister och har skrivit flera nya låtar till sig själv på engelska, vilket är något jag verkligen gillar eftersom jag alltid känt något speciellt för hans engelska låtar.
Jag hoppas verkligen att det kommer ett nytt album snart, och jag tror jag pratar för alla gamla Jimmy Jansson-fans när jag säger att jag gärna vill se honom tillbaka i rampljuset igen. En sådan talangfull låtskrivare och sångare borde inte behöva vara undangömd bland skuggorna, utan få komma ut och visa upp sina talanger. Jimmy verkar dessutom nu vara involverad i ett ganska nystartat projekt - Jimmy and the Rat Rods. Håller tummarna för ett andra genombrott på den svenska musikscenen snart.
Jag tänkte avsluta det här inlägget med att försöka lista några av mina favoritlåtar (Poets inkluderat) som kan vara värda att lyssna på för de som kanske (av någon anledning) aldrig hört Jimmy Jansson och eventuellt har blivit lite intresserade efter det här blogginlägget:
- Flickan från det blå
- En underbar refräng
- Min sång
- Det enda jag vill
- Vad spelar det för roll/What difference does it make (POETS)
- Love is a rock (POETS)
- It only takes one to say goodbye (POETS)
- God morgon världen
- Som sommaren
- Sol och sommar
- Someday somehow
- Hej hallå
- Vild & vacker
- Sån e' jag
- Unga hjärtan
Tack för att ni läste, och om ni orkat ta er igenom texten såhär långt förtjänar ni kakor.
Peace ^^
