Property of Sanna

Hej bloggen.

 

Nu har jag faktiskt tänkt komma med ett väldigt positivt inlägg  i jämförelse med resten av den här bloggen.

Jag antar att jag bara var för snabb med att ge upp hoppet om att få ordning på mitt liv. Under den här tiden sedan mitt senaste inlägg har mycket hänt. Det är som att alla bitar som bygger upp ett liv har börjat falla på plats.

 

TIll att börja med så har jag fått ett jobb. Jag jobbar numera som timanställd vikarie på ett par olika förskolor där jag trivs väldigt bra, både med barnen och med kollegorna. Detta har förbättrat mitt självförtroende, som ett tag var lågt då jag kände sån ångest över mitt liv, rejält. Jag har fått lön, rutiner och bekantat mig med många nya människor - vilket jag inte trodde jag kunde. Det är svårt att hitta något som slår känslan av att komma hem sådär lagom trött efter en väl utförd arbetsdag. Tröttheten man känner då är en sådan där skön trötthet som man får när man gjort något vettigt, till skillnad från förut när jag var trött för att jag suttit framför datorn hela dagen eller för att jag hade ångest.

 

Som en annan grej kan jag också nämna att sedan sist så har jag hunnit skriva högskoleprovet där jag fick ett resultat på 1,01 (vilket inte alls är något att höja till skyarna), men bara det faktum att jag gjort det känns förvånansvärt bra. Jag fick runt 1,3 på verbala delen, vilket senare drogs ner av matten. Jag har aldrig varit bra på matte, så det förvånade mig inte. Men jag är nöjd ändå, och känner mig stolt över mig själv för att jag faktiskt gjorde det. Hade aldrig trott det om mig själv.

 

Tredje grejen jag vill nämna är att jag kommit in på två kurser på universitetet nu på våren. Kommer att plugga totalt 75 procent och hoppas därmed kunna jobba en del i kombination med studierna. Nu har jag nämligen ett mål med pengarna jag tjänar. Jag har hittat mitt drömprogram som jag kommer att söka i höst eller nästa höst. Föremålsantikvarieprogrammet på högskolan på Gotland är som klippt och skuret för mig. detta innebär att jag kommer att behöva flytta och då känns det bra att ha ett jobb nu för att iallafall kunna spara ihop en del av det kapital som kommer att behövas. Jag gillade aldrig tanken på studielån, då jag bor mitt emellan två stora universitetsstäder och ville plugga historia fram till början på det här året. Nu när jag hittat ett så perfekt program känner jag att jag kan offra mig när det leder in mig på en väg jag verkligen vill ta mot framtiden.

 

Även skrivandet har gått ovanligt bra då inspirationen återkommit till viss del. Jag har fått en hel del gjort på den fronten, och nu kan jag räkna till ca 4 halvfärdiga kapitel på ungefär totalt 30 word-sidor, utöver alla oändliga sidor med lösa scener jag har liggandes överallt. Har även skrivit en grov outline för ca 6 kapitel hittills och är på god väg att få klart det. Har även blivit lite motiverad att återuppta mitt andra romanprojekt - den historiska kärleksromanen.

 

Det är nämligen så att sedan sist har även en väldigt tråkig sak skett och det är att jag har förlorat min farmor. Det är skönt att veta att hon inte behöver lida längre och att hon är på ett bättre ställe nu. Men jag saknar henne självklart ändå.

 

Farmor var den första som fick läsa sammanfattningen av det romanprojektet som jag startade för mer än två år sedan. Hon gillade verkligen handlingen och såg fram emot att läsa boken, vilket hon tyvärr aldrig fick chansen att göra. Men jag har lovat mig själv att skriva klart boken - för farmors skull. När det blir vet jag inte just nu, men jag kommer att göra det. Farmor har givit mig inspiration för detta.

 

Älskar dig för farmor, nu och för alltid. <3